Transkription

Ett kinesiskt företag bygger en helt ny stad strax utanför Singapores kust.
Det fanns inte ens fast mark där när de började. Men de började inte från noll vad gäller finansieringen. Projektet uppges ha hundra miljarder dollar att stå på.

Tanken är att skapa en privat stad — en stad som helt sköts av ett företag, helt i vinstsyfte. Säkerhet, vägar och kollektivtrafik kommer att finansieras av investerare och kunder, inte av skattebetalare.

Första gången jag hörde talas om Forest City var när jag passerade deras säljkontor av en slump. Affisherna fungerade som avsett och lockade in mig där en försäljare välkomnade mig.

Han förklarade att den första ön redan var färdigbyggd, och erbjöd sig att köra mig dit för en personlig rundtur utan kostnad. Jag nappade självfallet och måste medge att de väckte mitt intresse.

Till och med miniatyrmodellen var imponerande stor! Det mesta av staden håller fortfarande på att byggas men det finns redan en liten galleria med några butiker, ett hotell, och en liten park med en pool.

Men för de flesta besökare är huvudattraktionen antagligen visningslägenheterna. Staden marknadsförs som ett nytt Singapore men ska inte bli någon blek kopia. Det är trots allt ett gyllene tillfälle att ta det till nästa nivå och tillåta tuggummi.

Ett faktiskt exempel på hur de tänker gå bortom Singapore är trafikproblemet. Lösningen är enkel: fördriv den under marken. Marknivån kommer att reserveras för gångtrafikanter, golfbilar, och en spårvagnslinje mellan öarna.

Forest City byggs upp i Malaysia, där brottsligheten är mycket högre än i Singapore. För att kunna konkurrera måste de bli en ö av trygghet, med noggrant kontrollerade övergångar. Det blir nästan som ett eget litet land, men det är egentligen mer som en medlemsklubb än ett riktigt land. En klubb för människor som vill leva samma livsstil och är villiga att satsa sina egna pengar på stadens goda rykte.

Incitamenten räcker antagligen långt för att förebygga konflikter, men de kan såklart inträffa ändå. Boende kan bryta mot reglerna på otaliga sätt:

  • spela för hög musik
  • söla ner sätena
  • eller pissa i poolen.

Men om de skulle göra det så finns det ett formellt avtal att luta sig emot.

Jag vet inte exakt hur det här avtalet kommer se ut, men eftersom de är en privat sammanslutning kan de sätta sina egna regler, och dra in rätten att vara där från de som inte följer dem.

De kan inte låsa in regelbrytare, men de kan låsa dem ute.

Det funkar helt tvärtom i vanliga städer som Stockholm. Ta tunnelbanan till exempel: Hur illa en passagerare än uppför sig så kan han aldrig svartlistas och nekas att återvända.

Problemet är att de regler som gäller på allmän plats både sätts och upprätthålls av personer som inte investerat i dem. Det var inte en ägare som skrev ordningsreglerna
eller misslyckades med att upprätthålla dem — Det var polisen och olika trafikmyndigheter!

Men de kan inte hållas ansvariga.

En ägare hade tjänat eller förlorat i förhållande till kundnyttan, men myndigheter har varken kunder eller ägare.

Framtiden för privata städer är ljus. I takt med västeuropas sönderfall kommer allt fler europeer att börja se sig omkring efter något annat ställe att flytta till. Det är ett gyllene tillfälle att bygga privata städer för dem, på andra platser i världen.

Ta en tysk familj till exempel. Förutsatt skolor med undervisning på tyska, gott om tysk öl, och affärer fyllda med sauerkraut, skulle de kanske föredra en privat stad utanför Thailand framför de brottshärjade städerna där hemma.

Alla skulle självfallet inte välkomna ett plötsligt inflöde av avlägsna folkgrupper, men de här migranterna skulle bara kommer efter att ha blivit inbjudna, och bara stanna så länge de kunde betala.

Samtliga ämnen